Jag började med släktforskning för ca
10-12 år sedan. Det var min brorsdotter som fick mig att börja, jag fick
följa med henne till Vadstena där hon invigde mig i mystiken kring
gångna tider. Släktforskningen sker i etapper, jag kan inte ta till sig
så mycket på en gång utan det får ta tid. Ofta cirkulerar namn på folk
och platser i huvudet när jag sover, ibland väldigt ihärdigt, som t.ex.
var fick de förnamnet Benoni ifrån? Denna fråga gäckade mig natt och dag
under lång tid att jag fick göra årslångt uppehåll med all forskning.
Idag har jag distans till frågan, den stör mig inte längre. Fast nyfiken
är jag.När man pratar med folk om sitt intresse kommer alltid frågan
om man har någon kunglighet eller något annat av värde i sin släkt. Mitt
svar brukar bli min mormors farfars far bodde i en jordhåla med hustru
och två barn det tredje på väg en vinter innan huset blev klart. Eller
att min mormors far tog hand om sin son (endast 6 dagar gammal) när hans
hustru dog i barnsäng, han gick med det lilla barnet 5-6 mil för att på
plats som dräng. Det kallar jag spännande livsöden som vi kan ta del av
utan att behöva känna hungern och kölden.
När man håller på med släktforskning är den äldre generationen
oumbärlig de sitter inne med så många pusselbitar. Min egen mormor
berättade ofta hur hon hade det som ung, hur de roade sig och hur det
var att vara piga. Jag lyssnade och fascinerades av hennes berättelser
men minns inte allt nu 40 års senare, en hel del kryper fram ur minnet
fast det dyker upp frågor som inte får några svar.
Öppna släktsidorna (kräver inloggning).
Jag vill rikta ett stort tack till:
