Så minns jag –50 och 60 talet här i Karstorp
Av Gunvor Andersson

Jag, Gunvor, och min make Thore Andersson, bosatte oss här tillsammans med barnen Bo och Ove våren 1950 i Fridhem 2 numera Skogvallavägen 11, hos mina svärföräldrar Elsa och Karl Andersson.
Jag reserverar mig för att namn och årtal i fortsättningen kan vara felaktiga, beroende på minnet som kan svika.

Namnet Skogvallavägen kom till på senare år (70-talet reds anm.). Den börjar vid Missionshuset på Ingeltorpsvägen och går ihop med Oskarsbergsvägen vid Grindstugan.
Förr gick den bara till vår tomt. För att underlätta för plog och varubilar så upplät vi och grannen i Anderstorp en del av våra marker till väg i slutet av –50 talet. Idag har vi alla nytta av det, för att kunna gå, cykla eller med bil ta sig runt samhället.

Förr benämndes inte husen med nummer, utan med namn t.ex. Svenbacka, Lindesborg eller Fridhem o.s.v. För längre tillbaka i tiden kunde man se stora stenar som stod utmed vägen, med husnamnet inristat det betydde att vägsträckan mellan stenarna skulle underhållas av den fastighetsägaren, till stenens namn.

Alva -50 talet

På –50 talet var det mer lantlig miljö här i samhället, små trevliga stugor med trädgårdsland och blommor och med utedass och vattenpump på gården, kaninburar och hönshus invid knuten. Vid vedboden stod alltid någon och sågade eller högg ved, dessa ljud blandades med stenhuggarnas eviga knackande. Det fanns även mindre trädgårdsmästerier, Sandells var lite större. Det var många som åkte till torget i staden med både frukt, grönsaker, blommor och bär. Andra världskriget var inte så avlägset med ransonering och allt vad det innebar, då var det värdefullt att kunna få äta av egna produkter.

Det har varit många stenbrott här i byn, det knackades bl.a. till gatsten. Det blev flera stora håligheter i marken, numera är de flesta igenfyllda. Vår brunn finns kvar men den största är nog Johannesbergsbrunn som fungerade som skridskobana åt barnen på vintern och på sommaren metade de rudor där. På Ekenbergs gård hos Tage Ljung fanns det både hästar och smådjursuppfödning, till många barns glädje.

Karstorp eller Ludden som det i egentligen heter har i alla tider varit ett idylliskt och bra samhälle, inte långt ifrån stan men ändå landet, lika eftertraktat då som nu.
Barnrikt har det också varit, Karstorpsskolan var välfylld 1:a och 2:a klass tillsammans med matsalen på övre våningen och 3:dje och 4:dje klass tillsammans med gymnastiksalen på nedre plan.

Ett läsår när mässlingen härjade var 22 av skolans 23 elever sjuka, Esbjörn var den enda som var frisk, han fick ledigt ett par dagar. I det gula huset på skolgården bodde tant Ebba som skötte matbespisningen. Till och med fjärde klass gick de där sedan blev det olika skolor i stan.
Snett emot skolan ligger smedjan, där Helander i flera generationer hade mekanisk verkstad. Idag bedrivs flera verksamheter i byggnaden. Runqvist snickerier fanns vid nuvarande bildemonteringen, Sune Svensson hade bilackering vid Björkebergavägen.
Tyra Bergström hade handelsbod i Petterslund. Önskehem, huset som nyligen revs vid infarten till bildemonteringen fungerade som mjölkaffär fram till –52 eller –53. Mjölkcentralen körde ut det antal flaskor mjölk som folk i byn hade förbeställt till Eda Åstrand. Eda flyttade till Önskehem från Ensätter som ligger på gärdet bortanför Smedstorp mot Alsätter. Tyra fick senare kylar som var godkända att förvara mjölk i och tog då över mjölkförsäljningen.
En skomakare fanns i lilla huset Hagalund som ligger väster om Myhrmans Anderstorp. Det var med andra ord inte bara bostadsområde utan även arbetsplatser för flera i samhället. Förr åkte en fiskbil, drickabil och en köttbil en gång i veckan, nu är det bara glassbilen kvar.